15 december 2008

Måndag

Så var helgen förbi igen, som i raketfart. Men snart är det julledighet och jullov! Jag är ledig ganska mycket i jul och det ska bli skönt(hoppas jag). Dvs om barnen "håller sig i skinnet" och inte tokbråkar hela tiden.
Nu är äntligen lussebullarna bakade, julblommor inhandlade och piffade och vi köpte faktiskt gran igår! Vi har inte klätt den ännu, den står på plats och får "hänga till sig lite" först. Jag tror att vi klär den ikväll.
Från en sak till en annan.....när barnen var små längtade jag tills de blev större, allt skulle bli enklare då. Ingen treåring som toktrotsar och ingen sömnbrist pga liten vaken bebis:) Då sa de flesta att "små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer". Jag bara skakade på huvudet och förstod ingeting! Numera håller jag med alla de kloka....att ha en dotter på 12 som känns som 15år, där känslorna ligger utanpå kroppen hela tiden och humöret svajar värre än värsta vinterstormen då är det tokjobbigt. För oss alla. Jag hänger helt enkelt inte med, och det värsta av allt är att vi är sååå lika och det är nog det mest jobbiga. Vi möts inte ens på halva vägen, utan vi tokkrockar redan efter start. Och tösen är bara 12.....
En enkel till Barbados, New York, Poda Island, eller L.A TACK!

9 kommentarer:

  1. Jag tänker ofta på hur skönt det måste vara när barnen är "självgående"... men jag fattar ju att det inte kommer att bli lättare bara för att de kan klä sig själva. Olivia och jag är väldigt lika varandra så jag antar att jag går samma öde till mötes som dig! Det är bara att börja ladda redan nu ;-)

    SvaraRadera
  2. Ja fy, bäst att inte tänka på det, du ska kanske vara glad att du bara har en av det könet:-))
    Du har en utmaning att hämta hos mig kram Jenny

    SvaraRadera
  3. Så sant så sant...
    Här har vi ju en 15-åring & en 12-åring......
    De två små är betydligt enklare att ha å göra med =)

    KRAM!

    SvaraRadera
  4. Jag ska ha de orden i minnet när det hettar till hemma... även om jag ju genom jobbet redan är så medveten om det. Förresten och inte bara därför; ett eller två av era barn kan ju stanna hos oss när/om ni kommer på Annandan. Vi får höras och spika datum. Om de vill så vill vi!
    Kram Jennie

    SvaraRadera
  5. Jag går just nu "aktivt föräldraskap" för dig med barn från 12 och uppåt. kanon!Dottern och jag är nog också ganska lika även om jag itne ska beklaga mig så värst. Det var faktiskt värre när hon var 12-13 tycker jag. Sur var hon ofta då och för (enligt oss) ingenting. Blir de titne värre än såhär så har jag nog kommit lindrigt undan. Sonen är ganska sur nu och ja, allämnt känslig, ska bestämma själv.....
    /Marina

    SvaraRadera
  6. Åh..jag vet inte jag. Alla säger ju så där, att man ska njuta när det är små och det blir värre osv...men jag tror snarare det handlar om att man glömmer. Var tid har sin charm, och sina problem. En treåring kan vara överjävlig, likaså en fjortonåring, likaså kan båda ha alldeles, alldeles fantastiska stunder! Jag tror att man lever här och nu, och just då ser man bara det som existerar då. Man glömmer så snabbt att det fanns annat som också var jobbigt. Hoppas iaf att ni får en fridfull och mysig julledighet!

    Kram Anniz

    SvaraRadera
  7. *kan inte låta bli att le lite ändå* Det är ju precis så.. och man skakar på huvudet och förstår inte vad dom menar när barnen är små :)

    Min snart 12-åring har åkt berg- och dalbana i snart 3 år nu tror jag (man glömmer fort) och jag förstår precis vad du menar när du säger att du INTE hänger med. För det gör inte jag heller. Ena sekunden är det kelsjuka och nästa sprutar tårarna eller så kommer ilskan. Min Ebba är så lik sin pappa till sättet (tyvärr får jag väl säga), väldigt inåtvänd och tyst, men samtidigt lite pajas o pratis som få.. det är antingen eller som gäller.

    Jag bara väntar på den dagen då jag får en dörr i ansiktet, det har inte hänt ännu i alla fall.

    kram!

    SvaraRadera
  8. Jag kommer ihåg den dagen då min 12-åring totalförändrades och blev ett monster. Min lilla söta goa pojke som alltid var logisk, klok och man kunde resonera med honom. När monstret tog över kom det ut ord ur hans mun som jag inte ens trodde han kunde och han brusade upp för de mest oväntande saker. Nu fyller han 16 om 1 månad och jag börjar skönja den underbara och goa killen igen. Men det har varit en tuff period. Nu har jag en 14½ åring och en 6½ åring också. Hoppas de rider igenom sin värsta pubertet med större lugn.
    Kram Malin (svägerska till Maria 5barnsmamma)

    SvaraRadera
  9. Den tiden den sorgen *ler* Vet ju hur JAG var som tonåring så jag lär få igen... ;)
    Kram!

    SvaraRadera