Tisdag 11/9

Jag börjar dagens inlägg med att tacka mina två vänner för trevligt sällskap i gårkväll! Vi skrattar alltid lika hjärtligt åt saker och på senkvällen blir diskussionerna allvarligare. Det blev sent, rysligt sent för att jag ska vara pigg idag:) Har så svårt för att varva ner när jag väl kommer hem och ligger ofta vaken en bra stund trots att jag är supertrött.Bilder kommer senare.

Igår var det 3 år sedan den hemska tågolyckan skedde precis vid vår gata, minns det som det var igår trots att jag inte blev personligt drabbad. Vi hade 34 ambulanser, 3 brandbilar och ett antal polisbilar på vår lilla gata. Vi överlät vårt hus till ambulansmännen, för att de skulle ha en toalett och ett ställe att kunna tvätta av sig.När jag kom hem från jobbet fick jag identifiera mig för att kunna komma in på gatan, vi blev sedan i princip inlåsta i huset för att det var psykiskt påfrestande för barnen om vi vistades utomhus.Just då skulle de resa tågvagnen upp och de upplyste oss om att alla människodelar inte var funna ännu......så vi stannade såklart inne.

På kvällen var gatan inte längre full av ambulanser och polisbilar utan av journalister och nyfikna Kristianstadsbor.De klättrade i våra trädgårdar, kröp på grannens tak och parkerade bilar så att vi inte kunde komma bort från eländet.

I 2 veckor tvingades vi titta på tåget som låg öde innan de forslade bort det.Men de som drabbades värst är ju givetvis de anhöriga till de två människor som dog och alla de passagerare som blev skadade.