Att vänja sig vid att barnen allt oftare inte är hemma det är svårt.Den tryggheten jag känner när alla är samlade är svårt att känna när vi är splittrade.
Hela jag är splittrad, å ena sidan så har jag längtat efter det här och jag njuter av egentid.Å andra sidan så känner jag mig inte hel, inte lika behövd längre och det är frustrerande.Frustrerande att veta att om 7-8 år så finns möjligheten att dottern flyr hemmet för något mer intressant.Att om 10år kanske 12 år, så har vi inga barn hemma längre.Shit.Det innebär ju också att jag ju måste börja bli gammal....?Det är tusan inte lätt att vänja sig vid förändringar.
Dottern åkte iväg redan i gåreftermiddag och kommer hem i morgon, sonen ska på bio och sedan sova hos en kompis ikväll.Det innebär en spontan barnfrikväll.Maken och jag passar på att gå på bio och se Arn och efter det blir det en bit mat någonstans.Jätteskönt men konstigt.
För mig låter allt det där som en utopi som aldrig kommer att bli verklighet... Fast jag sitter säkert och känner precis som du om några år!
SvaraRaderaHoppas ni får en härlig kväll! Arn är toppenbra :-)
Ojoj, men det är ju inte försent för en sladdis ;) Du är ju i samma ålder som jag, och jag är ju purung ;)!
SvaraRaderaHa en mysig kväll, ni två! Arn var bra, tyckte jag. Om ni tänkte gå till Taste, så behöver ni inte välja oxfilén. Bara litet tips... De har dock goa drinkar.
Redan nu kan jag känna att det är väldigt dubbelsidigt när barnen är hos någon annan, då det ju är vi som lämnar bort dem. Å ena sidan vill jag ju också ha den där egentiden. Men å andra sidan känner jag nästan ångest för att jag missar tid med dem. Att jobba hela veckan och sen missa en helgdag med dem, ja då blir det med ens inte så mycket tid kvar... Eller är det jag som tror att jag är oumbärlig... och i egenskap av mamma för mina barn är jag ju det också.
SvaraRaderaNjut av er kväll och hälsa man och de stora barnen..! Kram Jennie
Känner igen mig i att vara splittrad, saknar barnen när de är iväg och när de är här så måste allt vara en idyll. Som det inte blir. Tänk på att du är behövd hela tiden även om de inte fysiskt sätt behöver din hjälp. Ditt stöd är deras ryggrad. Hoppas du och maken får en skön kväll. Kram!
SvaraRaderaÅåå....det är svårt det där...jag har ju flera små hemma och just nu låter det rätt skönt med egentid. Å andra sidan lär jag känna som du gör nu om några år...Tänk vad enkelt det vore om man verkligen kunde leva i nuet och njuta av det som är just då och där.
SvaraRaderaSer att du är trött, en till som känner likadant, så trött att ögonen nästan faller samman....trots att även jag sover rätt gott...
Kram Anniz
En liten sladdis kanske? ;) Mina stora springer allt som oftast över till grannen och då har jag bara minsting kvar hemma. Är lite nervös för hur det ska bli när dom är ännu större, vi saknar barnen bara dom sover över hos mormor och morfar en natt *s*
SvaraRaderaKram!
Fniss då gör man som jag, skaffar 5 stycken utspirdda, mina är ju emellan 8 och 30, till slut blir man så slut på barn att man verkligen ser fram emot den dag. ;-)
SvaraRaderaUtmattningssyndrom tror jag det heter. :-)Men jag förstår känslan men man får försöka hitta på något att sysselsätta sig med.
Kramis