17 februari 2014

När barnen blir stora...

Efter en diskussion hemma insåg både jag och maken att om vi ska komma på semester i sommar får vi åka själva. HJÄLP. Barnen vill absolut inte följa med....det känns både roligt och läskigt på samma gång. Är det så här det kommer att bli nu? Vi får göra saker själva utan barnen? En helt ny period i livet som gör intåg. 
Jag har ALDRIG  varit borta från mina barn mer än 4 dagar heller aldrig prioriterat mig själv särskilt mycket. Det är ofta jag som väljer bort mina intressen om det krockar med någon annans. Och det är helt ok för mig. Men nu...hur gör man för att inte få dåligt samvete för att man faktiskt innerst inne kan längta efter den där semesterresan?

Äntligen är förkylningen på väg bort och jag börjar smått med lite promenader den här veckan, hoppas kunna springa i slutet av veckan - längtar faktiskt..!


 Sunprime Platanias Beach

 Bild lånad från Vings sunprimehotell på Kreta


6 kommentarer:

  1. De känns konstigt första gången, du kommer vilja prata med dom varje dag men de får dom står ut me :)
    Men dom växer när dom får ta vara på sig själva.

    SvaraRadera
    Svar
    1. haha, ja det lär de nog få stå ut med...mitt eviga ringande..:)

      Radera
  2. Hur gamla är barnen?

    SvaraRadera
  3. Det är en kluven känsla det där med stora barn och andra vanor tycker jag. Det där med att vara ifrån sina barn är svårt tycker jag. Även om de är stora. Man älskar ju alltid sina barn och dem man älskar vill man ju vara nära. E har varit iväg 1 vecka i taget tre gånger sedan hon gick i nian. Sista höstterminen på gymnasiet var hon i Kina i tre veckor och det var jobbigt, för mig. Nu ska hon iväg en hel månad. Åker om lite mer än en vecka. Jag har det jobbigt med det, så är det bara.
    Samtidigt kan jag ju se fördelarna med att de klarar sig ensamma hemma i flera dygn. Det ger mig och maken friheter. Friheter som vi iofs oftast inte är i så stor behov av. Vi är ganska hemmakära men kanske vi ska åka någonstans till hösten. Vi får se...

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja så är det nog, det är jobbigast för mig. Barnen mår nog bara bra av att ta vara på sig själv och vara ifrån oss emellanåt. 1 månad är LÅNG tid....Kram

      Radera