Är jag sen nere och deppig, så brakar allting. Jag äter allt, tränar inte, blir tröttare och tröttare för varje dag och mår sämre och sämre. Det blir ju en ond cirkel av det här och varje gång lovar jag mig själv att nu tar vi nya tag. NU ska jag nå mitt mål. Mitt mål för nästa år är att springa en halvmara och få in träningen på ett bra sätt i mitt liv, jag vill längta efter träningen, jag vill inte kunna klara mig utan det. Det är skitjobbigt att kämpa med motivationen VARJE GÅNG man ska träna. För så kan det väl inte vara? Att det är så det ska kännas?
Jag vet dessutom vad jag mår bra av att äta och ändå så stoppar jag i mig en massa skit...varför?
♥
Jag tycker att du är grym. Förstår dig precis i det du skriver och känner igen mig så väl. Du är inte ensam om att sätta upp mål men att tappa det någonstans på vägen. Är i den fasen just nu o jag det är galet svårt att lyfta rumpan ur soffan igen och komma igång igen..
SvaraRaderaDet jag vet är att vi kommer lyckas båda två.
Jag hejar på dig !!!