Jag är beroende av att leta resor och hitta inspiration ♥ Varje dag har jag min lilla "sökarunt" runda och idag hittade jag det här underbara hotellet i Turkiet. Här får man riktig lyx till ett bra pris om man ex åker i september, som på min födelsedag.. För tillfället befinner vi oss i en mittemellan period tycker jag, barnen vill inte följa med längre. Barnen tänker ni, de är ju stora de klarar sig själva. Ja de är 19 och 16 år och det gör de säkert. Men jag är nojjig, så mycket som kan locka när vi är borta. Tramsigt? Ja kanske. Sen har jag en konstig ångest som följer med om vi flyger själva ( vilket hänt 1 ggr) tänk om det händer oss något...Är det bara jag som har de här funderingarna?
Problemet löser ju sig själv, åtminstone det första, om vi väntar några år till med att resa själva. Vi har gott om tid att resa ensamma sedan, det är ingen brådska bara en önskan emellanåt ♥ Nu ser vi iallafall fram emot att resa till London i oktober, första ggr dottern inte följer med, det blir konstigt men det är bara att vänja sig. Vi har bokat boende, flygbiljetter hoppas jag att vi bokar inom kort, gillar att ha det klart i god tid.
Igår rev maken staketet mellan vår och grannens tomtgräns, nu blir det nytt. Äntligen! Min kropp känns sliten idag, jag är hungrig och har träningsvärk. Cirkelgymspass igårkväll och det suger musten ur Fru Bengtsson!
♥
Du är absolut inte tramsig! Jag har själv de här tankarna om "tänk om det händer något"..
SvaraRaderaMen någon gång måste man ju släppa på tyglarna och ge barnen en chans att visa att man kan lita på dem och att de själva kan ta ansvar. Sen är det ju individuellt vid vilken ålder man skall göra det :)
Min 12-åring t ex; igår så ville han och en kompis åka longboard till grannbyn (ca 8 km..) och sen ta bussen hem. I och för sig är det cykelväg hela vägen, men ändå! Han lovade att höra av sig lite då och då efter vägen, och de kom hem till slut som de skulle :) Men oj oj, vad nervös jag var ;))
Ha en bra dag!
Kram Jonna
Ja det är svårt det där och det är säkert jag som har svårt att släppa taget också....vi över lite i sommar och är borta 2 nätter..hihi! De vill ju gärna vara själva så det är jag som måste ta och skärpa till mig:)
RaderaFörstår att du var nervös igår, men lite efter lite så fixar de mycket själva sen. Vi överlevde ju utan telefon när vi var unga och det är först när ens egna barn blir stora och ska göra saker som man förstår hur ens egna föräldrar tänkte och varför de var oroliga! Kram